Min bror Torsten Ă€r synsk och kan se in i framtiden. Han sĂ€ger att jag kommer att fĂ„ vara med om nĂ„got riktigt spĂ€nnande nĂ€r vi ska rida lĂ„ngritt pĂ„ Ăland.
PÄ en karta följer jag ridleden. Utan att jag tÀnker pÄ det stannar mitt finger vid ett namn. Det stÄr "Rönnerums forntidsby" och strax intill lÀser jag "Odens stenar". Namnen pÄminner mig om nÄgot. NÄgot som jag knappt kommer ihÄg. NÄgonting för lÀnge sedan. Eller nÄgot jag drömde i natt. Jag blundar och anstrÀnger mig. NÄgot om en flicka ... En fantastisk hÀst ... och nÄgot riktigt otÀckt.
