Tid på burk

Tidsjakt? En humoristisk psykologisk thriller.

Vem har väl inte önskat sig möjligheten att få några timmar extra när vardagen kör ihop sig och det är svårt att hinna med?

För de två arbetslösa barndomskamraterna Cissi och Eva är ingenting omöjligt.

Cissi är nyskild och ensamstående mamma. Hennes jobbcoach ger henne en lista på de mest osannolika jobb att söka, t.ex: klubbdirektör för ett hockeylag i elitserien eller VD för ett multinationellt företag. ”Annars kan du ju alltid starta eget!” säger jobbcoachen.

Uppgiven går Cissi ut från arbetsförmedlingen och stöter ihop med en gammal klasskompis - Eva, också arbetslös.

Eftersom inte något av de föreslagna jobben är lönt att söka, gör de som coachen tipsar om. De startar eget. Gäller bara att komma på en affärsidé.

Cissi har inga meriter av större värde, men har alltid varit påhittig och kreativ. Eva ser kanske ut som en naiv sexig blondin, men har civilingenjörsutbildning från bland annat Chalmers och New York University, med spetskompetens inom kvantfysikens lagar och teorier.

Tillsammans kommer de på att de ska framställa tid. Tid på burk.

Affärsidén tar fart. Liksom produktionen. Det fungerar utmärkt och det strömmar kunder till deras butik. De har också fattat ett beslut; de ska inte använda sig av produkten själva, för privat bruk. Affärerna går lysande. Men det blir ändå inte riktigt som de har tänkt sig...

RECENSION:

”Efterfrågan på extra tid är förstås stor och affärerna blomstrar. Cissi och Eva är från början noga med att inte sälja mer än en timme extra tid om dagen tills de sett resultatet.”...

”... först går allt bra, sedan vänder det och går oundvikligen mot en katastrof. Cissi tar sig i smyg extra tid för att hålla ordning hemma, umgås med sin son och inleda en kärleksrelation, och det dröjer inte länge förrän verksamheten går överstyr. Kollegerna ställs också inför moraliska dilemman: ska de subventionera tid för personer som har extra behjärtansvärda historier? Tid på burk är en lättsam, men samtidigt tänkvärd bok. ”

Eva Gustin, Kulturbloggen, 2 maj 2014