I denna bok Minnen av en vilsen människa frågar han sig för vem skriver han? Han fann sig imitera andra som skrev sina biografier, och tankarna drev bort honom till intet. Vem ska han skriva till? För att Nabil såg sitt barndomsansikte på en grå sida, eller något som liknade en blandning av svart och vitt. När han var vilsen tänkte han skriva vad han kom ihåg för sina barn och barnbarn, så att de kunde förstå, utvärdera och bedöma hans handlingar.
För varje dag lär han sig och förändras som person, känner nya impulser att leva i fattigdom med ett överflöd av ständigt föränderliga känslor. Sedan barndomen har Nabil, som jämför sig med barnen i grannskapet, känt att han var fattigare än dem.