I denna bok Minnen av en vilsen mÀnniska frÄgar han sig för vem skriver han? Han fann sig imitera andra som skrev sina biografier, och tankarna drev bort honom till intet. Vem ska han skriva till? För att Nabil sÄg sitt barndomsansikte pÄ en grÄ sida, eller nÄgot som liknade en blandning av svart och vitt. NÀr han var vilsen tÀnkte han skriva vad han kom ihÄg för sina barn och barnbarn, sÄ att de kunde förstÄ, utvÀrdera och bedöma hans handlingar.
För varje dag lÀr han sig och förÀndras som person, kÀnner nya impulser att leva i fattigdom med ett överflöd av stÀndigt förÀnderliga kÀnslor. Sedan barndomen har Nabil, som jÀmför sig med barnen i grannskapet, kÀnt att han var fattigare Àn dem.