Irma har fallit nedför samhÀllsstegen efter att plötsligt förlorat sin man. Hon har haft en priviligierad barndom och tidigt vuxenliv, trÀffat sin Àlskade Johan Kristian och fÄtt fem barn med honom, innan han plötsligt och ovÀntat avlider.
NÀr vi möter henne 1929 Àr hon i medelÄldern, och börjar skriva brev till vÀninnan Amalia, i vilka hon berÀttar om vardagliga bestyr, andliga funderingar, och om sina barn och vÀnner, men Àven gör tillbakablickar mot bÄde bÀttre och sÀmre tider.
Det Àr en vardaglig lunk med arbete och familjeliv, bekymmer och glÀdjeÀmnen, tills hon trÀffar poliskonstapel Hedman, och finner sig stÄ inför ett dilemma. Ska hon fortsÀtta leva som Ànka eller vÄga ta sprÄnget in i en ny relation?
Breven Àr skrivna pÄ den svenska Irma skulle kunnat tÀnkas ha anvÀnt vid denna tid, och boken som skildrar en kvinnas levnadsöde, kan med fördel Àven lÀsas som en hyllning till dem som gÄtt före oss.
«Jag Àr lite betagen /-/Breven med sitt lÄngsamma tempo och vackra, poetiska sprÄk med gammaldags ordvÀndningar, uttryck och ordsprÄk. Det Àr som att flyttas tillbaka i tiden. NÀr jag lÀser kÀnner jag mig ganska övertygad om att detta verkligen Àr skrivet 1929.»
M. Edelman
