Under det att Erik sprang upp för att hÀmta à kes luftbössa, funderade han över den nye kamraten. Det var en lustig fyr. Till utseendet verkade han mest av allt mönstergosse, men nÀr man pratat med honom en stund, fick man ett helt annat intryck. Han var tydligen lÄngt bÀttre Àn sitt utseende. Hans fantasi var starkt utvecklad. Dessutom var han den halva Àgaren av en detektivhund, av vilken Erik Àgde den andra halvan. Det var för bra för att vara sant.
