"Begriper inte fröken att de är flyktingar? De har kommit hit i en liten usel vattenfylld båt utan åror. Båten låg och slog emot bryggan då Emil och jag kom ner och flickstackarn försökte att hålla fast den med sina stelfrusna fingrar. Jag gick till drängstugan och väckte Emil för jag hörde ju på Roy att något var på tok. När vi kom ner till bryggan så stod Roy där och var som vild av förtvivlan. Han ville hjälpa barnkräkena, förstås. Och så fort han kom åt så slickade han gossens händer och ansikte precis som om han ville värma honom till livs.
"Såå, ja det här var just trevligt", muttrade fröken Brun medan hon öppnade medikamentskåpet och tog fram liniment och vadd samt febertermometer och ricinolja, Kerstin får ringa doktorn med detsamma igen. Gud vet vad det kan bli av det här...
