Då stannade Gösta bilen. När jag försökte titta fram mellan skunkarna, såg jag att vi befann oss alldeles vid porten till hörnhuset med juvelerarbutiken och blomsterhandeln. Utanför Lilla Guldsmedjan var det en liten folksamling. Jag urskilde Tarzans — poliskonstapel Hellbergs — högresta gestalt, och den där karlen som är portvakt i huset kände jag också igen. Fröken Dahl från juvelerarbutiken var också där, och hennes genomträngande, hackiga röst hördes tydligt, när Gösta vevade ner bilfönstret.
- De rafsade åt sig. Det bästa de såg. Sprang sin väg.
