NĂ€r man Ă€r en barnhemspojke med rakt hĂ„r som ingen vill ha, dĂ„ kan man nĂ€stan lika gĂ€rna vara död, anser Rasmus. Men sĂ„ fĂ„r han en lysande idĂ©. Man kan ge sig av frĂ„n barnhemmet, rymma, gĂ„ ut i vĂ€rlden och ta reda pĂ„ nĂ„gon som vill ha en. Om de inte har nĂ„gon annan att vĂ€lja pĂ„, sĂ„ mĂ„ste de ju ta en, tror Rasmus. Precis sĂ„ som Rasmus hade tĂ€nkt blir det inte. Han trĂ€ffar i alla fall Paradis Oskar, som kallar sig Guds rĂ€tte gök och gĂ„r pĂ„ luffen han ocksĂ„. Och det gĂ„r rĂ€tt bra Ă€ndĂ„. Det hĂ€nder sĂ„ mycket nĂ€r man gĂ„r pĂ„ luffen âŠ
