âTitta!â ropade Elsa och stĂ€llde sig upp sĂ„ bĂ„ten krĂ€ngde till.
Hon damp tillbaka ner pĂ„ baken med ett pip. Det hindrade inte henne frĂ„n att peka mot strandkanten. âKolla dĂ€r! En flaskpost!âSvea tittade Ă„t samma hĂ„ll. Spanade, kisade. Satte handen mot pannan för att skĂ€rma av ljuset. Var det nĂ„got rött hon sĂ„g? Hon sneglade pĂ„ Elsa som sĂ„g ut att vilja hoppa i och simma fram.Det var svĂ„rt att manövrera in bĂ„ten i rĂ€tt vinkel sĂ„ att Elsa kunde fiska upp flaskan. Nog hade Svea skymtat nĂ„got vitt hoprullat dĂ€r i. För en sekund slöt hon ögonen, bad en kort bön om att nĂ„got skulle ske.
Svea hatar sitt liv i Uppsala, hon hatar sin klass dÀr hon kÀnner sig utanför och framför allt hatar hon sitt avskyvÀrda namn. Om det inte vore för skolloven vet hon inte vad hon skulle göra. DÄ fÄr hon Àntligen Äka upp till familjegÄrden Burhögen i HÀrjedalen, dÀr hennes Àlskade mormor och morfar och alla kusiner med familjer samlas sÄ snart skolorna stÀnger.
Men just den hÀr sommaren Àr ovanligt trÄkig. Inget hÀnder mellan elvafikan och korvgrillningen. Men sÄ en dag hittar Svea och bÀsta kusinen Elsa en flaskpost som stilla guppar i Ljusnan. Det blir början pÄ det första mysteriet som SonfjÀllsdeckarna försöker lösa.
Vem Àr det som skickat flaskposten? Vad betyder siffrorna? Vem Àr mottagaren? Varje ny ledtrÄd för dem allt lÀngre ut pÄ en svindlande resa i det hÀrjedalska landskapet dÀr de tvingas utmana sina egna rÀdslor för att komma vidare. Till sist stÄr livet pÄ spel i detta rafflande drama högt uppe pÄ SonfjÀllstoppen.
SonfjÀllsdeckarna Àr en spÀnnande kapitelbok för barn som gillar att lösa gÄtor i högt tempo.