Kalle satt tyst och funderade i vÀntan pÄ att rösterna skulle tystna bortÄt vÀgen. Han vÄgade inte ge signal till Svarta Höken förrÀn alla var utom bÄde syn- och hörhÄll.
Nu hördes ingenting... försiktigt sÄg Kalle sig omkring. Han tog inte till hornet utan visslade helt sakta.
Det dröjde inte lÀnge förrÀn han fick en vissling till svar. Efter en stund dök Svarta Höken fram ur snÄren. Han stod en stund och spanade.
- HallÄ, sade Kalle. Det Àr ingen fara, kom, du. Men vad i all vÀrlden gör du hÀr i Minnesota?