MÀnniskorna pÄ den svenska landsbygden under 1900-talets första hÀlft har mycket att lÀra oss idag. Det var en tid dÄ emigrationen stannat av pÄ grund av första vÀrldskriget men flykten frÄn landsbygden inletts. Ransonering och sjÀlvhushÄll var en sjÀlvklarhet och den kunskap som satt i ryggmÀrgen dÄ, hÄller dagens mÀnniskor pÄ att ÄterupptÀcka: att ta tillvara, Äterbruka och vara rÀdd om det man har.
à r 1914 anlÀnde författarens mormor Hanna Elisabeth till Frinnaryds socken pÄ SmÄlÀndska höglandet. Hon var född 1884, samma Är som den första motionen om kvinnlig röstrÀtt lades fram i riksdagen, men röstrÀtt hade hon Ànnu inte fÄtt. Hennes tid pÄ slÀktgÄrden Isaryd sammanfaller med en period av stora omvÀlvningar, en historiskt viktig tid som tycks ha fallit i glömska i det allmÀnna medvetandet - trots att det inte Àr sÄ lÀnge sedan.
Det var inte lÀngesen Àr en bok om de som brukat jorden före oss. De strÀvsamma som, nÀr jordbruket mekaniserats och tÄgen inte lÀngre stannade vid stationen, sÄg sina barn flytta till stan för att söka arbete. En tid att uppmÀrksamma, nu nÀr flyttlassen börjat gÄ i motsatt riktning.
Catarina och David Miller blÄser vi liv i den spÀnnande period dÄ de flesta av dagens drömhus byggdes och kan berÀtta hur livet gestaltade sig för mÀnniskorna pÄ den svenska landsbygden under tidigt 1900-tal. Med hjÀlp av dokument, gulnade tidningsklipp, brev och fotoalbum vÀxer en underhÄllande slÀkt- och bygdehistoria fram, en berÀttelse som berör - och som lÀr oss nÄgot om en tid för inte sÀrskilt lÀngesen.
Tidigare pÄ Votum: PÄ spaning efter kÀnda författare : Brittiska öarna & Norden samt TapetglÀdje - PÄ vÀggarna förr och nu.
