Marianne tar sig för pannan nÀr hon fÄr veta att kriminella, som vÄldtagit tvÄ flickor, beviljas av Högsta domstolen en penningbelöning frÄn samhÀllet. Skakar pÄ huvudet nÀr hon fÄr reda pÄ att butiker utsÀttas för utpressning av kriminella mÀn som erbjuder "beskydd" mot betalning.
Marianne och hennes vĂ€nner beslutar sig för att bilda en hemlig grupp som aktivt stĂ€ller sig pĂ„ offrens sida och ser till att korrigera de alltför milda domar som brottslingar dömts till. Fler hemliga grupper bildas, som struntar i lagen och tar saken i egna hĂ€nder. Ăr det tillrĂ€ckligt för att vĂ€cka naiva och aningslösa beslutsfattare? Dessa som i Ă„ratal struntat i de varningar som framförts och i stĂ€llet beskyllt de som varnat för utvecklingen, att "fiska i grumliga vatten."
Marianne orkar inte se hur samhĂ€llet förlamas av vettlösa skjutningar och sprĂ€ngningar. Skall gĂ€ngen fĂ„ hĂ€rja fritt? Ăr vi de enda som vĂ„gar ta upp kampen?