Damen i spegeln är en novell av Virginia Woolf, publicerad för första gången i Harper’s 1929, som beskriver bilderna reflekterade i en spegel i ett rum: huvudpersonen Isabellas liv visas såsom det är möblerat, men inget av hennes inre. Woolf visar på hur lite som kan sägas om en människa med ett realistiskt berättande, genom att använda ett spegelperspektiv, som emellertid visar sig så effektivt att hennes berättare konkluderar: »Folk borde inte låta speglar hänga framme i sina rum.«
Virginia Woolf [1882–1941] var en engelsk författare och feminist. Med romaner som Mrs Dalloway [1925], Mot fyren [1927] och Orlando [1928] blev hon en av modernismens centrala gestalter. Som essäist påverkade hon kvinnorörelsen i stora delar av världen med Ett eget rum [1928]. Woolfs stil var experimentell och oupphörligen föränderlig, varför såväl hennes dagböcker som brev har kommit att räknas som viktiga i hennes verk. Så även ett antal noveller som många av dem uppmärksammats först på senare år.
