— Hur vågade du? — Var det inte hemskt? — Var du inte ett dugg nervös?
Frågorna haglade över Magret Sandén där hon stod ute på skolgården omgiven av sina kamrater. De pratade och skrek omkring henne, så att hon inte fick tillfälle att säga ett enda ord själv.
— Men var det inte ruskigt när du stod där framme just innan du skulle börja?
Det blev ett ögonblicks tystnad. Man väntade tydligen, att hon skulle säga något. Magret sträckte på sig litet och tittade skrattande på kamraterna.
— Inte var det något! Det var inte ruskigt ett dugg.
