âTa den en gĂ„ng till nu, sĂ„ sitter den!â, sĂ€ger jag och skĂ„despelarna kĂ€nner att vi nu har scenen helt i vĂ„r hand.âFan. Vi visste nog att du kundeâ, sĂ€ger Sven Duva och ler med hela ansiktet, âmen varför vĂ€ntade du sĂ„ lĂ€nge?ââDet var inte mogetâ, sĂ€ger jag kort.âDet Ă€r ju det jag alltid har sagtâ, sĂ€ger Döbeln, man vet aldrig var man har de hĂ€r rikssvenskarna. De har mera is i magen Ă€n man tror!ââInte Ă€r han ju rikssvenskâ, sĂ€ger Sven Duva, han Ă€r en riktig jĂ€vla finne!âFrej Lindqvist gĂ„r pĂ„ lina. PĂ„ finska teatrar anses han suspekt svenskmjuk och i Sverige Ă€r han burdus som en finne men inte tillrĂ€ckligt galen för att det ska tolereras. Det Ă€r en stĂ€ndig balansgĂ„ng och ett mellanförskap som öppnas pĂ„ vid gavel i teaterarbetet.Men, balansera kan man pĂ„ olika sĂ€tt. Tillsammans med Bengt Ahlfors bad han Vivica Bandler (âOm Stanislavskij var besatt av Konsten sĂ„ Ă€r Vivica Bandler besatt av Livetâ) om en teater för commedia del arte i Helsingfors, steg ett mot ett genombrott som finlandssvensk. Han gjorde operett av FĂ€nrik StĂ„ls sĂ€gner pĂ„ Svenska Teatern tillsammans med Ahlfors och hade etablissemanget i uppror redan före premiĂ€ren, han satte eld pĂ„ teatersverige genom att dödförklara institutionsteatern i Expressen.I Svindlare mot sin vilja vĂ€ver Frej Lindqvist samman konstens villkor och livets, han blandar allvar med anekdoter och möten frĂ„n en lĂ„ng och framgĂ„ngsrik karriĂ€r. Han speglar sitt liv mot fadern, auditören som förbittrad lĂ€mnade Finland i en öppen fiskebĂ„t efter kriget, och mot Finland som han varken helt kan lĂ€mna eller Ă„terförenas med.