"Aksionov skulle kunna vara en färgstark, smått osannolik figur i en rysk roman ... Genom Klebergs utmärkta bok kan han träda fram ur glömskan."
Johan Fingal, Jönköpings-Posten
Om man tänker sig ett gruppfoto med 1910- och 20-talens berömda ryska konstnärliga avantgarde - poeter, målare, skådespelare, musiker, regissörer, kritiker - samlade på en bild, kan man vara säker på att Ivan aksionov (1884-1935) finns med. Men lika säker kan man vara på att han står skymd, eller i skuggan.
Ivan Aksionov var en mångsidig litteratör som bland annat skrev den första boken i världen om Picasso. Men han var en man omgiven av hemligheter. Trots hans originella insatser som konstkritiker, teaterman och översättare vet man i dag nästan ingenting om honom. I Vid avantgardets korsvägar rekonstruerar Lars Kleberg med hjälp av nyfunna källor Aksionovs bana och hans kontakter med Vsevolod Meyerhold, Vladimir Majakovskij, Osip Mandelstam, Sergej Eisenstein och andra av den ryska modernismens stora namn.
Lars Kleberg är professor emeritus i ryska och känd som författare, översättare och föreläsare om rysk litteratur, avantgardeteater och konst. På Natur & Kultur har han även utgivit den hyllade biografin Tjechov och friheten (2010).
"Det är nästan för bra för att vara sant. Man skulle kunna tro att Lars Kleberg - slavisten, översättaren, kritikern - uppfunnit huvudpersonen Ivan Aksionov i sin nya bok, Vid avantgardets korsvägar. Framställningen är 250 sidor 'kort'. Men vilka sidor! ... Nu lägger Kleberg på bordet en helt underbar revy över inte bara modernismens uppgång och fall i det Ryssland som blev Sovjet utan också över den intellektuella migration som innebar genombrottet för en ny och pan-europeisk revolution: modernismens multinationalitet ... Klebergs nyfikenhet är stor och sträcker sig långt in i arkiven. Och den smittar. Det beror bland annat på att han aldrig ställer sig själv i vägen för det han erbjuder. Där är en hel mängd godissaker förpackade i denna lilla volym som likväl inte tyngs av någon överflödets rikedom. Författaren bjuder inte över men träffar rätt ... Aksionovs liv och verk kastar ljus över det förgångna, skriver Kleberg, 'Ett skarpt ljus från sidan'. Kleberg har fångat det mästerligt."
Tomas Forser (professor emeritus i litteraturvetenskap), Göteborgs-Posten
"Litteraturforskaren och översättaren Lars Kleberg nystar upp okända trådar i en vindlande livshistoria och ett imponerande livsverk. Hans bok är mycket mer än ett porträtt av den bortglömde Aksionov ... Aksionovs öden utgör ett nav i en fascinerande berättelse om en (i ordets alla bemärkelser) revolutionerande kulturepok i Moskva ... Lars Kleberg konstaterar avslutningsvis att Aksionov förmodligen inte skrev en enda ointressant mening i hela sitt liv. Det går knappast att tänka sig ett finare eftermäle inhugget på Aksionovs gravsten."
Joanna Persman, Svenska Dagbladet
"Vad är det med 1900-talets första tre decennier som aldrig upphör att fascinera? En tid då allt var nytt, full av löften och oförbrukade möjligheter och folk for kors och tvärs över i Europa i jakt på framtiden. I snygga och välsydda kläder. Lars Kleberg infriar det här löftet med råge i sin lilla bok om Ivan Aksionov: radikal konstkritiker, experimentell översättare, obegriplig poet och osentimental officer. Jag säger inte "lilla bok" för att förminska den, tvärtom. Kleberg har nog haft material nog att fylla en riktigt tung tegelsten, men istället tar han oss med på ett effektivt berättat, intellektuellt äventyr om knappa 250 sidor inklusive personnotiser, källhänvisningar och två kronologier ... Och inspirerande är också denna lilla bok, i sin storartade syntes av grundforskning och sprittande essäkonst. Tack!"
Mårten Arndtzén, SR Kulturnytt
Lars, varför ville du skriva boken?
- Ivan Aksionov tillhör en kategori ryska författare och konstnärer som blivit bortglömda därför att de inte passar in i en svartvit historieskrivning. Den moderna ryska litteraturen har ofta kommit att delas upp i två stela kategorier. Å ena sidan sovjetepokens officiella del med Maksim Gorkij och Vladimir Majakovskij som de kanoniska topparna. Å andra sidan den undertryckta delen med de förföljda som Anna Achmatova och Osip Mandelstam. Men det finns en kategori som rymmer något tredje – en oskriven historia om avantgardet, en oläst litteratur och ett oprövat teoretiskt arv – som börjar bli synligt om man följer Ivan Aksionovs öde.
På vilket sätt är den relevant idag?
- Aksionov rörde sig suveränt över alla genregränser. Han kunde många språk och var en lysande kritiker, oavsett om han skrev om Picassos konst, den engelska 1600-talslitteraturen eller den moderna ryska teatern. På kulturens område existerade för honom – som i åratal deltog i första världskrigets blodiga uppgörelser – inga nationsgränser annat än som hinder. Vid början av 1900-talet såg han den ryska kulturen träda fram som en självklar deltagare i en internationell gemenskap. Det kan idag vara frestande att se den vägen som en avtagsväg utan fortsättning i Rysslands utveckling. Men man bör inte glömma att den också kan ses som ett utopiskt löfte, fullt av orealiserade möjligheter.
Vad förvånade dig under arbetets gång?
- Det mest förvånande med Ivan Aksionov är å ena sidan hans oerhörda mångsidighet och hans förbluffande insatser på så många olika områden under tiden 1915 till 1935, å andra sidan att nästan ingenting har skrivits om honom. I de flesta böckerna om dåtidens ryska kulturliv är han bara en fotnot, om ens det. Den specialiserade forskningen har paradoxalt nog förbigått honom därför att han i en person förenar så många aspekter av avantgardet och demonstrerar vad överskridandet av genregränserna kan betyda.
"I denna välskrivna biografi kastar slavisten Lars Kleberg nytt ljus över Aksionovs liv och verk med hjälp av nyfunna källor... Boken sätter hans liv och verk i en större kulturhistorisk kontext och bjuder på intressanta analyser av hans litterära verk och översättningar."
BTJ
"'Kilroy was here' och han var ryss... Ivan Aksionovs (1884–1935) närvaro i den unga sovjetryska kulturen, som Lars Kleberg målar upp den i sin nya bok, kan inte överskattas. I ett par decennier tycks mannen med det oansenliga namnet, som i litteraturen har kunnat stå för Envar, ha varit överallt där något hände i den revolutionära konsten/teatern/litteraturens avantgarde. Lars Kleberg, professor emeritus i ryska och tidigare kulturråd vid svenska ambassaden i Moskva rör sig friare och mer hemtamt än någon annan i den ryska kulturen. I boken Stjärnfall (2011) gestaltade han i tre dialoger fantasifulla möten mellan personer som Bertholt Brecht och Eisenstein, Vladimir Nemirovitj-Dantjenko, Konstantin Stanislavskij, Meyerhold, Gordon Craig, Erwin Piscator och Michail Bachtin och hans Tjechovbiografi (2010) är ett mästerligt panorama över författarens liv och tid. Med sin nya bok Vid avantgardets korsvägar. Om Ivan Aksionov och den ryska modernismen lägger han ännu en person till detta galleri, en udda figur i revolutionen, med stärkkrage och monokel, lika verklig som de andra, möjligen lika betydelsefull. Boken om Aksionov sätter liksom Stjärnfall de konstnärliga frågeställningarna i centrum. Den är gedigen ända in i den livfulla notapparaten och kongenialt och vackert formgiven av Christer Jonsson. Boken om Aksionov vätter ut mot ett fantastiskt kulturellt landskap vars skaparkraft och vitalitet överrumplar läsaren ungefär som den måste ha överrumplat sin tid. Mitt i färgrikedomen, bland avantgardets tavlor, de häftiga debatterna och revolutionspoeternas flammande tirader infinner sig också tanken på hur alltihop stannade upp, ströps eller deporterades. Här finns ett hav av ouppfyllda drömmar och icke förverkligade projekt, ett sjunket Atlantis som dagens ryska kultur ännu lider av fantomsmärtor efter, men också (se på Pussy Riot till exempel) hämtar sin kraft ur."
Ingegärd Waaranperä, Dagens Nyheter