Robyn
Bär en ängels beskydd.
Mörkret hade lagt sig som två svarta vingar över himlen likt ett täcke i grått och svart. Det enda man kunde se var ett skimmer av en liten del av månen som skymtade fram bakom några
synbara moln. Ljuset förflyttade sig i takt med att molnen rörde sig, eftersom det hade börjat blåsa upp. Vindens kraft ökade minut för minut och skapade en kuslig känsla. Under tiden hade
ett lätt sommarregn börjat falla, sakta ner mot dyningarna och det lät som dov musik när det slog emot vattnet.
Robyn kom springandes på den lilla stigen längs med vattenkanten i sakta lunk. Hon kände hur regnet gled ner över hennes kinder. Hon ryste lätt, fast Robyn inte var mörkrädd, tyckte hon ändå att det kändes spöklikt medan något
överraskar henne plötsligt och utan förvarning.
Då träder Polisinspektör Ebbe Larsson in och tar sig an fallet för att skapa rättvisa....
.
