Hösten 2002 dÄ livet förÀndrades pÄ nÄgra sekunder, nÄgra ord som fick min vÀrld att rasa samman. De efterkommande 1095 dagarna som kantades av kaos i mig och mina barn. Kampen för att fÄ hjÀlp till barnen och Àven för egen del. Djungeln av myndigheter som jag skulle ta mig och barnen igenom. Att hitta rÀtt vÄrd för mina traumatiserade barn och rÀtten till att skydda dem frÄn övergrepp och hot.
Vikten av stöd frÄn omgivningen och som ibland fick hÄlla upp mig i armhÄlorna nÀr jag slokade. Jag var hela tiden tvungen hÄlla mig pÄ en rak linje och inte vackla. Inte för en sekund fick jag vara osÀker pÄ mitt mÄl och alltid vara lugn, korrekt och ödmjuk. Att hÀmta styrkan djupt inom mig nÀr jag var pÄ grÀnsen till sammanbrott, att gÄ under skulle innebÀra katastrof för barnen och det kunde jag inte tillÄta. Att inte lÄta avgrunden som hotade ta ifrÄn mig styrkan. Med denna bok vill jag berÀtta hur jag gjorde och vad som krÀvs av en ensamstÄende mamma till fyra barn som alla mÄr dÄligt.
UtifrÄn de saker som de varit tvungna att vara med om, hur hittade jag rÀtt med sinnet i behÄll?
