Efter opiumkriget pĂ„ 1800-talet «öppnades» Kina och Japan med vĂ„ld för utrikeshandel pĂ„ vĂ€sterlĂ€ndska villkor. De europeiska nationerna och USA fick rĂ€tt att bestĂ€mma tullsatserna i FjĂ€rran Ăstern, och deras medborgare medgavs möjlighet att slĂ„ sig ned i sĂ„ kallade fördragshamnar. Det var kuststĂ€der dĂ€r vĂ€sterlĂ€nningarna grundade egna kommersiella bosĂ€ttningar med immunitet frĂ„n lokala lagar. Till deras skydd stationerades truppstyrkor i Kina och ett tag Ă€ven i Japan. Bland de avtalsslutande makterna fanns Sverige. Enstaka svenskar bodde ocksĂ„ i Ăstern.
De viktigaste fördragshamnarna var Shanghai och Yokohama, som vÀxte till storstÀder och hÀrbÀrgerade omfattande vÀsterlÀndska enklaver. De vita invÄnarna var privilegierade och hÀngav sig Ät en kolonial livsstil. De tog med sig Ätskilliga kulturella företeelser hemifrÄn, bland annat en tidningspress. Eftersom fördragshamnarna dominerades av brittiska intressen utkom de flesta av dessa lokaltidningar pÄ engelska. Jag har valt att studera inflytelserika «North China Daily News» respektive «Japan Gazette» under perioden 1880-1894. Den kan kallas för fördragshamnarnas middagshöjd.
Tidningarna lovsjöng frihandel. I Kina innefattade det obehindrad opiumimport. I övrigt slogs tidningarna för klassiska liberala idéer - samtidigt som de intog en förmyndaraktig hÄllning gentemot sina vÀrdlÀnder och plÀderade för att fÄ behÄlla sin egen sÀrstÀllning. Man kan sammanfatta budskapet sÄsom «frihet, framsteg - och apartheid». Det Àr en bortglömd historia som hÀr för första gÄngen presenteras pÄ svenska.