Tre generationer med olika minnen och erfarenheter av stadens historia. En mormor och hennes dotterson vars relation Àr mer kÀrleksfull i handling Àn i ord. Men för ett ovant öga Àr kanske till och med handlingarna svÄra att tyda. BÄda tvÄ har i alla fall svÄrt för resten av slÀkten.
Och sÄ döttrarna som var med om en revolution för över trettio Är sedan och som försöker gÄ vidare med sina liv. De röker och dricker och snackar skit om sin mamma och fÄr Ängest och gÄr pÄ yoga och lever som mÄnga andra medelÄlders medelklasskvinnor. Men de bor i Tehran och inte i Trelleborg.
Sedan har vi barnbarnen som en gÄng i tiden stod varandra vÀldigt nÀra men som vÀxt upp i helt olika miljöer. BÄda vÀgrade obligatorisk militÀrtjÀnstgöring och har av olika skÀl varit med vid demonstrationerna mot valresultatet 2009. Upplevelser som för den ene nÀrmare sin mormor medan den andre drar sig undan alla mer och mer. Godnattsagor för barn som dricker Àr en roman om att leva vidare. Vilka minnen Àr enskilda angelÀgenheter och vilka Àr del av ett större kollektivs? FÄr sorg verkligen vara privat nÀr en ny nation ska hitta sina hjÀltar och skriva sin version av historien?
