I Erik Bergqvists poesi förenas barnets förvÄning med Äldrandets melankoli och resignationen. Ivern att samla och resonera börjar i detaljen och utmynnar i det stora perspektivet, eller tvÀrtom. Med diktsamlingen Skuggas vikt fullbordas en löst hÄllen trilogi, som inleddes med Skingra (2013) och fortsatte med Inte Àr vind (2015): en vandring genom det som hÀnger samman och det som faller sönder.