"Beda Àr höljd i sin röda hatt. Som i ett pansar mot ensamheten, ledan. Den slÄr en skimrande bro över avgrunder.
-Jag vet inte vad jag lÀngtar, sÀger hon stilla. Jag vet bara att jag lÀngtar."
Dagarna i universitetsstaden flyter pÄ för Beda. De flesta Àmnena hon studerar Àr intressanta nog, och hon har gott om vÀnner. Hon har till och med hittat sig en fÀstman, en stilig ung man vid namn Börje. Trots allt detta finns det en sorg i hennes bröst. Hennes tankar lÀmnar ofta hennes kropp, och lÄter henne fly till en annan plats. Hem. Hon tÀnker pÄ det hus hon vÀxte upp i, men sina vinklar och vrÄr. Hon tÀnker pÄ sin mor och far, och alla de som arbetade pÄ godset bredvid. Ska hon nÄgonsin fÄ kÀnna doften av hembygdens blommor, jord och hö igen?
Annalisa Forssberger (1906-1988) Àr en av de stora författarna ur sin generation. Hon har bÄde gjort sig kÀnd som arbetarförfattare och hembygdsförfattare. Med ett hyllat författarskap som strÀcker sig över fem decennier har Forssberger sÀkrat sig en framtrÀdande plats i svensk litteraturhistoria.
