"Jo, men har man sett" sa farbror Lunker "ett enda frö ligger hÀr pÄ botten."
Han krafsade fram det ur ett hörn av asken. Det var ett vackert frö, lĂ„ngsmalt och randigt â man kunde gott förstĂ„, att om man trĂ€dde upp en lĂ„ng rad av sĂ„dana frön pĂ„ en trĂ„d, sĂ„ kunde det bli ett mycket vackert halsband.
"Det hÀr fÄr du" sa farbror Lunker och rÀckte solros-fröet till lilla Trulsa.
"Ja, men det ⊠" sa Trulsa besviket.
"⊠kan aldrig bli ett halsband, nej!" sa farbror Lunker. "Men det kan bli det som bÀttre Àr. Det som det Àr avsett till. En blomma! En stor vacker blomma!"