En man vaknade omgiven av mörker, ensam, omgiven av mörker, lÄngt borta frÄn nÄgon plats dÀr han kan kunde kÀnna igen sig. Han började skriva ner sina tankar och funderingar. De existentiella hoten vÀxte och han fick anvÀnda sig av alla knep han kunde för att överleva.
FÀngelset hade skapats av hans rÀdsla. Det hade funnits de som velat hjÀlpa och han hade försökt bryta sig ur sina vanförestÀllningar, men de mörka tankar som höll honom fÄngen var för starka. Celldörren hade aldrig varit lÄst, han behövde bara vara stark nog att ta klivet ut. Att vÄga tro pÄ nÄgonting nytt medförde dock risken att bli sÄrad, skulle han klara av det? Det fanns en vÀg ut, om han bara kunde se den.
Skulle han kunna vÄga sig tillbaka? Eller kommer han att plÄgas av drömmar och fantasier under resten av sitt liv?
