âJag beundrade honom sĂ„ mycket; för den sprĂ„kliga briljansen och den samtidiga Ă„terhĂ„llsamheten, för inlevelsen i de mest skilda mĂ€nniskoöden, för den högt uppdrivna kĂ€nsligheten. Och dĂ€r fanns sĂ„ mycket jag kunde identifiera mig med; det mörka, psykiskt brĂ€ckliga slĂ€ktarvet och den sociala rotlösheten, kĂ€nslan av att höra hemma lite överallt och Ă€ndĂ„ ingenstans.â
SÄ skriver Kjell Westö i sitt förord om Runar Schildt, den författare han ser som sin kanske viktigaste förebild.
I den svenska litteraturen har Schildt ofta framstÄtt som en av de riktigt stora talangerna. FörvÀntan pÄ att han skulle skriva den stora finlandssvenska romanen var enorm. Enligt en allmÀn uppfattning var det trycket frÄn omvÀrlden som fick honom att begÄ sjÀlvmord i september 1924.
I dag Ă€r det hög tid att se Schildt för den han var: en av det svenska sprĂ„kets frĂ€msta prosaister. I den hĂ€r volymen ingĂ„r de bĂ€sta av hans berĂ€ttelser, frĂ„n âEtt nytt livâ till âHĂ€xskogenâ, utvalda av Kjell Westö.