"Helene, Helene! Vakna!"
Dörren till Helenes sovrum öppnades med ett ryck och hon satte sig yrvaken upp i sÀngen. Hennes pappa, Harry HjÀrne, stod bredvid sÀngen. "Det var som jag trodde, det var ett attentat!"
Helene strÀckte pÄ sig. Det röda hÄret hÀngde ner i ansiktet och de pigga ekorrögonen tittade fram som pÄ en liten pudel. "Har det hÀnt nÄgot? Hur mÄr Buck?"
"TvÄ stycken fattas! De tvÄ finaste naturligtvis. FjolÄrsungarna. Honan med den guldgula kragen." Harry HjÀrne var sÄ ivrig och upprörd, att han inte tÀnkte pÄ att förklara sig nÀrmare. "Buren Àr uppbruten pÄ bortre sidan. Nu förstÄr jag vad det var för fel med hundarna."
