Vi hade krupit upp bland kuddarna i min soffa, Lilian, Vivan och jag, och pratade tyst, sedan Annika lagt sig. Hon sov sÄ gott i andra Ànden av rummet, att vi kunde prata fritt ur hjÀrtat om vad som helst.
- Jag mÄste erkÀnna, sade Lilian plötsligt, att jag Àr grÀsligt nyfiken pÄ schejken.
- Vilken schejk? undrade jag.
- Nu har det brutit ut pÄ allvar, sade Vivan och högg in pÄ ett pÀron. Jag har alltid sagt dig, Lilian, att du springer för ofta pÄ bio. Och att du lÀser för mÄnga romantiska böcker. Du skulle...
- Tyst, sade Lilian. Ni kommer förstÄs inte ihÄg vad Tobbe berÀttade.
- Jo, jovisst, utbrast jag. Om den nye pojken i klassen..."
