Maritta vaknade tidigt, slÀngde pÄ sig den blÄ ollen och ett par gamla lÄngbyxor. Hon kÀnde sig precis som en upptÀcktsresande, nÀr hon öppnade dörren till den lÄga sjöboden och klev ut i solljuset.
Vilken vÀrld full av skönhet! Inte hade hon mÀrkt i gÄr kvÀll, nÀr hon för första gÄngen sÄg Tjusts skÀrgÄrd, att fjÀrden var sÄ blank och att det fanns en sÄdan mÀngd smÄ lustiga öar och holmar överallt.
Hon tog tag i bÄtlinan och hoppade ombord. Det hÀr skulle bli hennes liv i nÀstan tre mÄnader