"Vem som helst! Ja, vem som helst utom Claire SÀwes! Inte Claire! Aldrig Claire! Och ÀndÄ var det Claire."
Claire Ă€r flickan som tycks ha allt. Hon Ă€r vacker och begĂ„vad, sjĂ€lvklart blir hon klassens lucia. Hon Ă€r allt hennes kamrater avundas, allt de tĂ€nker att de inte kan bli. Den som sett hennes leende, spontant, ögonblickligt och levande, glömmer det aldrig. - ĂndĂ„ tar hon sitt liv, just nĂ€r mĂ„naden maj stĂ„r som mest överflödande vacker.
Claires leende Àr berÀttelsen om hennes sjÀlvmord, men inte sjÀlvklart vad som ledde fram till det. Eva Ström söker inte nÄgon enkel förklaring, i stÀllet gestaltar hon med varsam inlevelse hur tillvaron omkring Claire slocknar, inte lÀngre talar till henne - som nÀr hon i Florens inför Botticellis Venus födelse ofrivilligt tÀnker: Det Àr ju bara en bild! Och nÀr hon inser att hon inte lÀngre Àr nÀrvarande i sitt eget liv avstÄr hon frÄn det - kan det ha varit sÄ det var?
Eva Ström Àr framför allt kÀnd som lyriker, men med Claires leende visar hon att hon ocksÄ Àr en romanförfattare av rang. Sinnligt gestaltade scener interfolieras med reflektioner som kretsar kring den gÄta som Claires sjÀlvmord utgör.
