Rokaden

För ett antal år sedan, egentligen rätt många,

var jag bosatt i Höganäs, staden som Gud

glömde, den kallas så i intellektuell folkmun.

En granne som ingick i ett kamratligt golfgäng

frekventerade vintertid, en gång i veckan i det

kommunala badhuset. Denne övertalade mig

att göra gemensam sak. Umgänget i bastun

visade sig vara höjdpunkten i detta samkväm,

det var på så sätt jag kom i kontakt med

dåvarande ägaren till Kapitalvarucenter. Under

en av dessa svettiga sittningar berättade han

att han i sin ungdom varit anställd i baren på

Gyllene Freden i Stockholm. Enkel matematik

gjorde att någon av oss undrade, det kan ha

varit jag, faktiskt minns jag inte. Hade han

stött på honom? Jo visst hade han det. Han

berättade att han allt emellanåt försträckte

Taube små lån som han efter några dagar alltid

fick tillbaka dubbelt upp.

Jag minns att jag studerade den här

småväxte, tjocke, tunnhårige mannen och

försökte föreställa mig hur han såg ut då,

bakom baren på Gyllene Freden. Många år

senare besökte jag själv den medeltida lokalen

men kunde inte upptäcka någon bar.