Underjorden : Det huvudlösa metroprojektet

Vad händer när tågen krånglar, projektcheferna grälar och paniken sprider sig i Helsingfors stadshus? Svar: Locket läggs på. Automatiseringen av Helsingforsmetron pågår i flera år utan ordentlig mediebevakning. Vintern 2012 avslöjas märkligheter kring en rejält kantstött offentlig upphandling. Politiker och tjänstemän går genast i försvarsställning. Beslutsapparaten hostar betänkligt, nya lögner exponeras och konsulter kommer och går i en av 2000-talets pinsammaste affärer. I Nürnberg avbryts ett liknande projekt. Det anses för dyrt och miljöbelastningen minskar inte heller. Men inte ens det tyska fiaskot får Helsingfors att tänka om. Det enda man gör är fortsätter tiga om problemen. Man döper om problemen och kallar dem utmaningar. Inledningen till allt detta skrevs för 30 år sedan när den första metroskandalen drog skam över dåtidens beslutsfattare. Precis som då misstänker stadsfullmäktige nu fusk men miljonerna fortsätter att rulla. Den lilla klick av beslutsfattare som styr fortsätter som förut trots att riksdagens biträdande justitieombud ryter till, polisen larmas och rättegångarna följer på varandra. Automatmetroprojektet är antingen en skickligt orkestrerad manöver för att modernisera och bygga ut en av världens minsta och nordligaste tunnelbanor eller så är det en affär där mänskliga felbeslut följs av rejäla kortslutningar. Tron på metron som en lösning på storstadsproblemen är blind. Men är alltsammans ett beklagligt misstag eller pågående kriminalitet? Notan riskerar att bli mycket hög och den betalas av stadsborna sedan när den någon gång fastställs i en skiljemannadomstol. Underjorden är en avslöjande bok om hur de ansvariga tappade kompassriktningen och allt viktigt sades utanför kontorstid, ett sorts facit över oförmågan att rätta till dumheter.