”Barnet dog.
Det dog, detta lilla väsen, som från sin första anande tillblifvelse väckt så mycken ångest och grämelse, och som aldrig nämnts med föräldrastolthetens vackra smeknamn, utan kallats »det». Ingenting annat än »det», ett något, som var oundvikligt och fick tagas som en nödvändig konsekvens.
Hon, des mor, hade dock hyst en slags skygg ömhet för det otillåtna, obegärda lif hon bar under sitt hjärta; hon hade velat hägna det genom att ge det samhällets rätt att lefva.”
Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, 1869-1933, var författare, litteraturkritiker och översättare. Hon började i unga år skriva uppmärksammade noveller och följetonger, för att senare fokusera på historiska romaner, flickböcker och familjeromaner – många med kvinnliga huvudkaraktärer. I elfte timmen utkom för första gången 1904.