”Nej, det gick inte att förneka, hon var fyrtio år. Men en gång hade också hon varit nyss fyllda sjutton och lett mot sin älskade. Hon kunde inte glömma det, ännu efter alla dessa år tänkte hon på det varje dag. Numera mindes hon aldrig honom, bara sig själv, hur hon sett ut och vad hon känt och upplevt under en kort period av sitt liv, då hon var en ung flicka som nyss lämnat barndomen. Hon hade hört urgamla ord tafatt framstammade av en yngling som just skapat dem på nytt. Och hon hade inte behövt svara, bara blunda och lyssna och le mot honom. Det hade varit varmt, mindes hon, en ovanligt vacker vår det året, men hon hade ryst av lycka mitt i solskenet. Du och jag och ingen annan. Hand i hand, evigt och för alltid. Ja, naturligtvis var det så, och detta var den stora och enkla meningen med livet.”
Eva Berg, 1904-1980, var författare och översättare som skrev nyanserade kvinnoskildringar och senare i sitt liv behandlade livsåskådningsfrågor. Lockrop om våren utkom för första gången 1939.
