”Om jag vore en hund skulle man skjuta mig av barmhärtighet”, brukade den svårt astmasjuka Margareta säga. Hon var väninna till Eva F Dahlgrens farmor och dog av ”skottskada själfmord” år 1919. Men enligt släktingar bad hon Evas farmor att utföra det, som ett barmhärtighetsmord. Hur känns det att bli ombedd att hjälpa någon att dö? Hur påverkas man om man säger ja, eller om man säger nej?
Utifrån sin egen familjehistoria har Eva F Dahlgren undersökt vad som pågår i hemlighet och i sjukvårdens gråzon när man förkortar ett outhärdligt lidande. Hon har rest till Nederländerna, det land som har längst erfarenhet av legaliserad dödshjälp, och intervjuat läkare där. I Sverige är dödshjälp fortfarande förbjudet, men exempelvis det katolska Spanien har följt i Nederländernas spår. Nya länder, med olika modeller, tillkommer. Ska Sverige följa efter?
Eva F Dahlgren har samlat berättelser och intervjuer om döende och dödshjälp under fem års tid – en sorts existentiell resa med en saknad farmor som fiktivt sällskap. "Om jag vore en hund" berör frågor som hur vi lever våra liv och hur vi avslutar dem. Det är en livsbejakande reportagebok om döden.
"Denna bok rekommenderas som underlag till diskussion för alla i vården."
Läkartidningen
