(1)

120, rue de la Gare

E-book


Hösten 1941. Den franske privatdetektiven Nestor Burma har hamnat i tysk krigsfÄngenskap. DÀr möter han en gÄtfull man som har förlorat minnet. Strax före sin död i sjukstugan upplever mannen ett kort ögonblick av klarhet och nÀmner en adress: 120, rue de la Gare. NÄgra veckor senare hör Nestor Burma samma adress uttalas av en annan döende man efter ett skottdrama pÄ tÄgstationen i Lyon...

Förutom en snillrik kriminalhistoria Àr romanen en resa tillbaka i tiden till vardagen i Frankrike under tysk ockupation: ransoneringar, syntetisk likör, billiga cigaretter, mörklÀggning, utegÄngsförbud och poliskontroller. Den lika geniale som odrÀglige Nestor Burma Àr chef för detektivbyrÄn Fiat Lux i Paris och rör sig som fisken i vattnet bÄde i societeten och de skumma miljöer dÀr man möter inbrottstjuvar, mördare och brottslingar av alla de slag.

Denna noirdeckare blev genast stilbildande nÀr den utkom 1943 och Àr den första kriminalromanen om Nestor Burma i svensk översÀttning. Léo Malet (1909-96) rÀknades till en av Frankrikes frÀmsta deckarförfattare och personifierade begreppet »noir«, ÀndÄ Àr hans namn sÄ gott som okÀnt i Sverige. Efter ett förflutet som anarkist i Paris pÄ 1920-talet, chansonnier och surrealist debuterade han 1943 med 120, rue de la Gare, som genast gjorde stor succé.

KRITIKERRÖSTER

»Romanen rusar fram i ett enda andetag hÄrdkokt som tusan, rappkÀftad och slagfÀrdig mot andra vÀrldskrigets kolmörka fond. 1943 kom den ut men har först nu översatts till svenska, mycket inspirerat av Ola Wallin. Dialogen Àr fantastisk och miljöerna, ofta disiga av tobaksrök, oerhört levande trots att Malet inte anvÀnder ett enda ord för mycket. LÀs och lÀr, aspirerande deckarförfattare.« Malin Krutmeijer, Aftonbladet

»[Ploten] tycks mest vara en förevÀndning för Léo Malet att fÄ bjuda in till en anarkistisk, smÄtt surrealistisk sprÄkfest dÀr deckargÄtan blir kuliss. Boken, Malets debut för övrigt, utkom första gÄngen 1942 och blev snabbt en kultbok, och det Àr lÀtt att förstÄ, dess kvaliteter Àr obestridliga. Bara namnet Nestor Burma!« Per-Axel Svensson, Barometern

»120, rue de la Gare har inte sina frĂ€msta kvaliteter i intrigen utan för att det Ă€r en kriminalroman skriven i ett ockuperat land och utgiven under ockupationen. Och det mĂ€rks att den Ă€r anpassad till de rĂ„dande förhĂ„llandena. Även om nĂ„gra tyskar inte förekommer i sjĂ€lva berĂ€ttelsen eller den Ă€r nĂ€rmast kliniskt ren frĂ„n kritik mot ockupationsmaktens kontroll, mĂ€rks ockupationen Ă€ndĂ„ i smĂ„ bisatser eller stickrepliker. Det Ă€r krigstid i Europa med ransoneringskort, flyglarm och mörklĂ€ggningar.« Rolf Asmundsson, Östra SmĂ„land

»Eftersom deckarhistorien skrivs genom de böcker som översÀtts till det sprÄk som talas och lÀses i varje land alla andra, oöversatta deckare/författare förblir ju okÀnda sÄ ingÄr fransmannen Léo Malets banbrytande noir-roman (originalutgivning 1943) om privatdetektiven Nestor Burma i Paris först nu i den internationella deckarhistoria som Àr kÀnd i Sverige, eftersom romanen efter alla dessa Är Àntligen Är 2019 översatts till svenska sÄ lÀs, nu Àntligen!« Bengt Eriksson, Deckarloggen

»Det Àr med nöje jag Àven smÄler Ät flirten med sprÄkligt bevandrade lÀsare. TÀnk att det finns deckare som inte handlar om en upphittad kvinnokropp. SÄdana vÀxer inte pÄ trÀd. Den hÀr deckaren Àr charmig för de tidstrogna rökiga barerna och inte minst för den rafflande scenen pÄ den dimmiga bron.« Lena Nöjd, Dagens bok