Sommaren hade gjort sitt intĂ„g i den anrika turistorten Ă hus vid HelgeĂ„ns utlopp i Ăstersjön. Turister frĂ„n nĂ€r och fjĂ€rran hade förlagt sin semester till denna sköna badort. Temperaturen i luften och vattnet lockade till lĂ„nga, sköna bad. Av bad blir man trött och sover gott. Den natten, som band samman onsdagen den 21 och torsdagen den 22 juli 1971, sov alla gott. Ăven de frĂ„n orten, som följt uppmaningen i pressen att förvara sina dyrbara och oersĂ€ttliga tillhörigheter i bankfack, sov gott. De gjorde det i full förvissning om att har man sitt guld i ett bankfack, behöver man inte ha nĂ„gra bekymmer för det. Men si, tjuven kommer om natten och slĂ„r till, dĂ€r man minst anar det. En nattlig flanör gĂ„r smĂ„visslande pĂ„ Köpmannagatan och njuter av sommarnattens dofter och ljud. I Handelsbankens fönster skyltar man med en bild av Valdemar Atterdags brandskattning av Visby. Han stannar och ser pĂ„ den talande bilden och lĂ€ser texten under denna. "Brandskattning. Det kan man rĂ„ka ut för Ă€n idag. Om man inte har sina vĂ€rden i sĂ€kert förvar."
Nordisk Kriminalkrönika Àr ett historiskt verk. BerÀttelserna och samlingarna Àr uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha förÄldrat eller kontroversiellt innehÄll. Eventuellt stötande material Àr inte uttryck för förlagets hÄllning.
