Om en mor och ett barn, om barndomen och frånvaron, om generationer som följer på varandra, om platser och föremål som laddats med innebörd men nu åter är tomma. I enkla, precisa, drabbande bilder skildrar Felicia Stenroth sorgen över en bortgången mor i sin första diktsamling, efter två uppmärksammade romaner.
modern min var bara en mor vilken som helst
när hon tog sats utifrån bryggan och simmade
sötvattnet i munnen svalde hon och smaken var bara en smak
men den var underbar
schampot lämnade ringar av skum efter kroppen som fortsatte simma
en kvinna har rätt att simma sade hon en kvinna
är bara sin egen slav