Har du nÄgon gÄng funderat över varför du lever i en dualistisk vÀrld av gott och ont, glÀdje och sorg, medkÀnsla och avundsjuka? I en vÀrld av olika kÀnslor, dÀr du ena dagen kÀnner dig uppfylld av glÀdje och energi, för att i nÀsta stund kÀnna dig trött och hÄglös. Ja, livet kan ibland vara som en bergochdalbana av olika kÀnslor. Men hur kommer det sig att kÀnslorna kan fÄ en sÄdan makt över oss som ibland praktiskt tagit styr vÄra liv, nÀr förnuftet sÀger nÄgot annat? Hur kommer det sig att kÀnslorna kan förlama oss av rÀdsla eller lyfta oss till skyarna i eufori och fÄ oss att skapa de mest underbara ting?
Just de hĂ€r frĂ„gorna stĂ€llde jag en dag till mitt Högre Jag, som jag sedan en tid tillbaka samtalar med. Min undran och nyfikenhet blev början pĂ„ en spĂ€nnande resa i kĂ€nslornas förunderliga vĂ€rld. En resa som skulle ta oss frĂ„n hatet - mĂ€nniskohjĂ€rtats mörkaste plats, till kĂ€rleken - hjĂ€rtats vackraste och mest lysande plats. Ăven om jag stĂ€llde frĂ„gorna, visste jag aldrig i vilken riktning samtalen skulle utvecklas. Under tiden de pĂ„gick fick jag ofta kĂ€nslan av att vi rörde oss i cirklar kring vissa Ă„terkommande teman. Först i efterhand upptĂ€ckte jag att det i samtalen fanns en dynamisk och expanderande kraft, som likt spiralen, rörde sig frĂ„n det lilla mot det större, frĂ„n det enkla mot det komplexa. Vi talade om vad det innebĂ€r att vara mĂ€nniska och om den stora utmaningen att lĂ€ra oss navigera bortom egots vilja och ambitioner för att istĂ€llet följa hjĂ€rtats vĂ€g. Men vi talade ocksĂ„ om det som varit och om det svĂ„ra att leva pĂ„ jorden i den tid av omvĂ€lvande förĂ€ndringar som Ă€r just nu och om vikten av en kursĂ€ndring mot en fredligare vĂ€rld. PĂ„ resan kan vi alla lĂ€ra av barnens enkla och lekfulla sĂ€tt att vara, genom att strĂ€cka ut handen och frĂ„ga: - Ska vi leka? Jag strĂ€cker ut handen till dig kĂ€ra lĂ€sare och bjuder dig att följa med pĂ„ resan tillsammans med mitt Högre Jag, med ett frö av tro och tillit om en ljusare och bĂ€ttre vĂ€rld.