En solig eftermiddag söder om ekvatorn tycker jag mig se ett mönster för kyrkans framgÄngsrika missionsperioder. UtifrÄn denna insikt, som jag tyckte gavs mig, sitter jag i december 1987 pÄ ett flyg frÄn Nairobi till Stockholm. I min ryggsÀck har jag med ett manuskript med nio egenskaper om hur man utifrÄn missionshistoriens erfarenheter kan fÄ domnande och döende församlingar att vÀxa.
Jag fĂ„r tjĂ€nst i S:ta Clara kyrka vid centralstationen och jag lĂ€r kĂ€nna lite av resterna av församlingen â de kan rĂ€knas pĂ„ hĂ€ndernas tio fingrar. Den 3 januari 1989 knĂ€böjer jag vid altaret i sidokapellet, viskar för mig sjĂ€lv âI Jesu namnâ, vĂ€nder mig mot de församlade â och ser tre personer dĂ€r.
Det var starten. HÀr, mitt i drogomrÄdet, fanns mitt missionsomrÄde. HÀr fanns det verkstadsgolv dÀr jag kunde fÄ pröva om mina nio lÀrdomar frÄn missionshistorien kunde appliceras.
HÀr började resan. HÀr började arbetet. HÀr började miraklet...
Carl-Erik Sahlberg (1945-2021) var teol. dr och docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet samt författare till ett stort antal bÀstsÀljande böcker. Under drygt tjugo Är arbetade han i S:ta Clara kyrka i Stockholm.