Det pågår en omfattande järnvägstrafik till Sobibor, i östra Polen, under större delen av 1942 och 1943. Det kommer fullsatta tåg med många vagnar flera gånger i veckan till den lilla järnvägsstationen utanför själva byn. Och alla passagerna – unga, gamla, friska, sjuka, män, kvinnor och barn – ska av just där. Men det var nästan ingen som reste därifrån.
Sobibor, var tillsammans med Belzec och Treblinka, rena förintelsemaskinen. Deras enda syfte var att döda så många som möjligt av Polens judar. Sobibor var minst. Där mördades omkring en kvarts miljon människor. Avrättningar pågick under en mycket begränsad tid – ungefär ett och ett halvt år. Det innebar i genomsnitt 500 människor om dagen, varje dag.
Det här är berättelsen om det stora upproret den 14 oktober 1943, när 320 lägerfångar i en samlad aktion gick till attack mot Hitlers bödlar. Berättelsen är tidigare utgiven i textform med titeln ”Sobibor – upproret i dödslägret” i antologin Historiens främsta rymningar, Semic 2009.
