NÀsslorna blomma Àr Àn idag en ovanligt omskakande lÀsupplevelse. à ena sidan skildrar berÀttelsen om sockenpojken Martin Tomasson och hans öden pÄ de gÄrdar dÀr han ackorderas ut en ensamhet som ter sig nÀrmast avgrundsdjup. Han förlorar ju i stort sett alla mÀnniskor som betyder nÄgonting för honom: bÄda förÀldrarna, den Àlskade storasystern och sÄ till slut fröken Tyra pÄ ¿hemmet¿. Bokens sista mening lyder: ¿¿ Nej! Hon Àr död!!!¿ à andra sidan gestaltar NÀsslorna blomma lika övertygande Martins envisa och okuvliga överlevnadsvilja, hans förmÄga att trots allt söka det ljusa i tillvaron.Det Àr denna mirakulösa balans som Staffan Söderblom tar fasta pÄ i sitt efterord, dÀr han visar hur Martinsons sprÄk ¿ mot alla stil- och berÀttarregler ¿ instinktivt skiftar med de olika livslÀgen Martin befinner sig i.
NÀsslorna blomma publicerades första gÄngen 1935 och betraktas vanligen som Martinsons huvudverk pÄ prosa. VÀgen ut, fortsÀttningen pÄ berÀttelsen om Martin Tomasson, blir den tionde och sista volymen i nyutgivningen av Martinsons verk ( hösten 2001).