Med Aniara inleder vi utgivningen av Harry Martinsons verk i en samlad utgĂ„va som Ă€r planerad att omfatta tio volymer. UtgĂ„van rymmer samtliga av Martinson utgivna böcker: all hans lyrik, prosaböckerna, naturessĂ€erna samt en volym dramatik. Ăven nĂ„gra av hans mindre kĂ€nda titlar - som Verklighet till döds och Den förlorade jaguaren - finns med. UtgĂ„van görs i samarbete med Harry Martinson-sĂ€llskapet och drygt hĂ€lften av volymerna kommer att bli Ă„rsböcker för sĂ€llskapet. Varje volym kommer att innehĂ„lla ett efterord av nĂ„gon Martinson-kĂ€nnare och en litteraturlista som ger anvisningar för vidare lĂ€sning. Flertalet volymer kommer ocksĂ„ att ha ordförklaringar (dock ej Aniara). Redaktör för serien Ă€r Stefan Sandelin. Det finns flera goda skĂ€l att ge ut Harry Martinson pĂ„ nytt. Han Ă€r en inte bara en av vĂ„ra största författare, hans författarskap Ă€r ocksĂ„ ett av vĂ„ra mest mĂ„ngsidiga. Han hör hemma i den generation av arbetarförfattare som sĂ„ mĂ€ktigt slog igenom pĂ„ 30-talet, han Ă€r en av vĂ„ra frĂ€msta och mest svenska lyriker (och som sĂ„dan har han betytt mycket för bĂ„de Aspenström och Tranströmer), med NĂ€sslorna blomma och VĂ€gen ut har han skrivit tvĂ„ av vĂ„ra mest lĂ€sta sjĂ€lvbiografiska romaner och han anlade lĂ„ngt före de flesta andra ett stort ekologiskt perspektiv pĂ„ tillvaron. Det finns ocksĂ„ tecken som tyder pĂ„ att Martinsons författarskap Ă€r pĂ„ vĂ€g fram i förgrunden igen. HĂ€rom Ă„ret satte Göteborgsoperan framgĂ„ngsrikt upp Aniara pĂ„ nytt och ungefĂ€r samtidigt fick Staffan Söderbloms bok om Martinson ett entusiastiskt och intresserat mottagande (Harry Martinson, 1994). Aniara Ă€r ett av Martinsons störst anlagda verk. Det Ă€r bĂ„de ett stort rymdepos och en berĂ€ttelse om en sjĂ€lens inre resa - pĂ„ en gĂ„ng en förtvivlans varning i kĂ€rnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslĂ„nga projekt att visa oss mĂ€nniskans försök att se sig sjĂ€lv och sin roll i skapelsen. Aniara publicerades första gĂ„ngen 1956 och fick ett storartat mottagande. 1959 blev Aniara opera i scenisk bearbetning av Erik Lindegren och med musik av Karl-Birger Blomdahl. Men Ă€ndĂ„ Ă€r det kanske först idag som Aniara fullt ut framstĂ„r som ett av vĂ„r tids konstnĂ€rligt och intellektuellt mest utmanande verk. Utgivningsplan: Aniara (VĂ„ren 1997), Dikter 1929Âż1945 (Hösten 1997) , VĂ€gen till Klockrike (VĂ„ren 1998), Dikter 1953Âż1973 (Hösten 1998), Resor utan mĂ„l, Kap FarvĂ€l! (VĂ„ren 1999), Dramatik (Hösten 1999), NĂ€sslorna blomma (VĂ„ren 2000), NaturessĂ€er (Hösten 2000), VĂ€gen ut (VĂ„ren 2001), Verklighet till döds, Den förlorade jaguaren (Hösten 2001).