Cornelis Vreeswijk gick bort 1987, tre månader efter sin femtioårsdag, men minnet av honom är i allra högsta grad levande. I Oscar Hedlunds stora biografi berättas historien om Cornelis och hans fantastiska liv. Det är en framgångssaga utan like men med många dramatiska inslag. Åren som gått sedan hans bortgång har gett nya perspektiv.Cornelis Vreeswijk var som sina visor - frodig, fräck, vemodig, sinnlig, iakttagande, deltagande. Varhelst han drog fram genom sitt korta men händelserika liv råkade han in i äventyrligheter. Han var en Cyrano, en fjärde musketör men också en Don Quijote, riddaren av den sorgliga skepnaden. Han fäktade tappert mot fiender och fogdar, verkliga som inbillade, och alltid tog han de svagas och utstöttas parti i ett samhälle som alltmer hårdnade. Hans poesi spränger sig genom asfalten. Cornelis blev en stor vispoet, en Bellmans och Evert Taubes like.Cornelis var en långt mer sammansatt och nyanserad människa än vad skandalskriverierna om honom gjorde honom till. De som kände honom, hans familj liksom vänner och medmusikanter, bidrar till att nu ge en verkligare bild av Cornelis Vreeswijk.Oscar Hedlund skildrar också en epok, några decennier som förändrade folkhemmet och världen och som gav ungdomsgenerationen något som kanske tas ifrån den - framtidshoppet, lusten att möta nuet med en munter klackspark.
Oscar Hedlund (1933-2001) har varit verksam som författare, journalist och musikskribent, bland annat på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och som frilansare. Oscar Hedlund lärde känna Cornelis i början av dennes karriär och kom sedan att följa fortsättningen som journalist och som vän. Detta belönades med den tillägnade visan "Nalle Puhs getinghonung", åtföljt av vederbörligt äkthetsintyg.
