I den fattiga och eftersatta centraleuropeiska byn Federsee städas slaktarens skjul ur och man dekorerar med vildblommor och ris. Borgmästaren håller tal för att lugna invånarna, men varnar samtidigt för de ondskefulla finnarna. Federseeborna förenas i sin rädsla för finnen, som befaras komma österifrån för att dränera deras livsviktiga kärr och nattetid smyga omkring i byn i sin jakt på människokött. Med vidskepelse och indoktrinering övertygas byborna om att de bör slå ihjäl och begrava förbipasserande främlingar i kärret. Något håller dock på att hända; kärret bubblar av mosslikens långsamma uppvaknande, oseende ögon stirrar upp från myrens botten, naturens krafter gör sig påminda. Det finns till och med bybor som börjat ifrågasätta om det verkligen är finnen som är fienden. I Strasbourg sitter samtidigt en observatör som notarieför människans förehavanden och den oro som får Jorden att förbereda sig för revolt. De döda kommer från Karelen är en diktberättelse om ovillkorlig symbios, om mekanismerna bakom undergången, om att byta blickriktning och titta upp mot universum och ner i den bruna jorden.