Kalle tÀnkte pÄ Anders ord, och han sade till sig sjÀlv, att han aldrig skulle glömma dem. Om man handlade rÀttvist hÀr i vÀrlden, skulle man fÄ god jakt. SÄ var det bestÀmt i naturens stora hushÄllning. Man skulle inte döda i onödan utan endast vad man behövde. Och man skulle vara rÀttskaffens.
Han tĂ€nkte ocksĂ„ pĂ„ en annan sak. Nu var det avgjort, att han skulle resa till Amerika. Ăven om han mĂ„ste resa ensam, skulle han ge sig i vĂ€g. Den som klarat gesĂ€llproven som skogman skulle nog kunna ta sig fram i vĂ€rlden. Han kramade bockhornet han hade i handen och tĂ€nkte, att nu var det slut med barndomen och vallpojkstiden. Nu skulle han ut i vĂ€rlden och söka sina egna fiskeplatser och uttervatten, och nĂ„gonstans skulle han trĂ€ffa sin far.
