Jägarens leende : Resor i hällkonstens rymd

Är det möjligt att göra en mule len när du hugger den i sten? Ja, sådan är konstnärsskickligheten vid Nämforsen. En ristare som hade en bra dag tog ett steg tillbaka utan att falla i forsens Ginnungagap och kände den pilsnabba benådade självbelåtenhet som är konstnärskapets belöning: se vad jag kan.Jägarens leende är antropologens och konstnärskollegans blick på klipp- och grottmålningar samt hällristningar från Domboshawa till Astuvansalmi och Nämforsen, från Afrika till Norden via Frankrike, Spanien och Ryssland. Samtidigt är boken en berättelse om två systrar och det ständigt pågående samtal som väver sig igenom deras liv.Ulla-Lena Lundberg upplever hällkonsten och delar med sig av både känsla och tanke, av både bisonflockens dundrande framfart och vetenskapliga tolkningsmodeller. ”Orden löper lite vid sidan om det som uttrycks genom konsten”, skriver hon och låter läsaren uppehålla sig just i gränstrakterna. Lundberg gör en schamanistisk läsning av olika former av hällkonst och diskuterar svårigheten att behandla den idag – ska man måla i hällristningar med färg så att de syns bättre, hur ska man bevara grottmålningar i ett skiftande klimat? – och dess plats i föränderliga landskap.