De kallas kentukis de smÄ hjulförsedda mjukisdjuren med kameror installerade i ögonen som sprider sig som en löpeld över vÀrlden. Om du Àger en följs du stÀndigt av en frÀmlings blick. Om du istÀllet styr en har du full insyn i nÄgon annans vardagsliv. Ingen kommunikation kan ske annat Àn genom leksakens rörelser, men för dem som har eller styr en kentuki tenderar livet att förÀndras: en smÄkriminell datanörd frÄn Zagreb rÀddar ett mÀnniskoliv i Brasilien, i Peru blir en ensam kvinna indragen i en ung tyskas destruktiva kÀrleksliv och i Guatemala fÄr ett moderlöst barn för första gÄngen uppleva snö, i Norge.
Den argentinska författaren Samanta Schweblins fascinerande episodroman Kentukis kastar ljus pÄ de nya, korta avstÄnden mellan mÀnniskor i vÄr globaliserade vÀrld en vÀrld dÀr mÀnniskor stÀndigt övervakas, men ÀndÄ tycks ensammare Àn nÄgonsin.
SAMANTA SCHWEBLIN (född 1978) Àr frÄn Argentina men bor numera i Berlin. Med tvÄ romaner, tre novellsamlingar och flertalet internationella priser och nomineringar Àr hon en av förgrundsfigurerna i den nya generation kvinnliga latinamerikanska författare som nu erövrar vÀrldslitteraturen. I en intervju har hon sagt att idén till Kentukis kom till henne nÀr hon slogs av hur liten plats de tekniska framsteg som förÀndrat mÀnniskors liv de senaste decennierna fÄtt ta i litteraturen.
HANNA NORDENHĂK Ă€r författare, översĂ€ttare och litteraturkritiker, med ett sĂ€rskilt intresse för den latinamerikanska litteraturen. Hon har tidigare översatt bland annat Fernanda Melchor och BenjamĂn Labatut.
"Det hÀr kan vara Schweblins mest omskakande bok hittills och den mest realistiska. Den dystopiska premissen Àr kusligt trovÀrdig." New York Times
*
Ur Kentukis:
De var inga vanliga mjukisdjur, sÄ mycket stod klart. Det stod flera visningsexemplar uppstÀllda utanför sina boxar för att folk skulle kunna titta nÀrmare pÄ dem, om Àn sÄ pass högt placerade att de knappt gick att nÄ. Alina strÀckte sig efter en av boxarna. De var vita och med en oklanderlig design, som Svens iPhone- och iPad-boxar, fast större. De kostade 279 dollar styck, det var rÀtt mycket pengar. Mjukisdjuren var inte precis vackra, och ÀndÄ hade de en elegant air hon Ànnu inte kunde sÀtta fingret pÄ. Vad var de egentligen för nÄgonting? Hon satte ner vÀskan pÄ golvet och böjde sig ner för att ta en ordentlig titt. Bilderna pÄ boxarna uppvisade olika slags djur. DÀr fanns mullvadar, kaniner, krÄkor, pandor, drakar och ugglor. Men det fanns inte tvÄ som var likadana, alla hade olika fÀrger och texturer, och vissa kom med nÄgot individuellt attribut.
