"LÄnga och lÀrda artiklar skrÀmmer bort lÀsaren!"
SÄ tÀnkte man i DN:s barndom. Dagens Nyheter var en uppstickare, en folkets tidning, till skillnad frÄn andra huvudstadstidningar som vÀnde sig till en borgerlig publik, gÀrna med lÄnga uppsatser i kulturella Àmnen. DN skulle skriva kort och lÀttbegripligt, för en bred lÀsekrets och ha en radikal profil. Det var under starkt inre motstÄnd som kulturmaterialet omsider erövrade en plats i tidningen. Politik och samhÀllsdebatt hade förtur. Inte förrÀn under Olof Lagercrantz som kultur- och sedan chefredaktör fick DN landets ledande kultursida, dÀr de stora debatterna fördes och de stora kritikerna skrev. Men det lÄg i linje med DN-traditionen att dess kulturjournalistik spÀnde över hela fÀltet, konsten sÄvÀl som politiken.
Om Dagens Nyheter har flera böcker skrivits. Ingen av dem har uppmĂ€rksammat kultursidorna. Ă ke Lundqvist berĂ€ttar den dramatiska historien om DN-kulturens framvĂ€xt â frĂ„n dess förste kulturskribent, August Strindberg, till dagens populĂ€rkulturella krönikörer som Fredrik Strage och Jonas Thente. Om hur tidningen förĂ€ndrats genom decennierna och varit ömsom kulturkonservativ, kulturradikal och vĂ€nsterradikal. Om idĂ©erna som skapat sidorna och om raden av skribenter som format den svenska kulturdebatten: Edvard Alkman, Wilhelm Peterson-Berger, John Landqvist, Torsten Fogelqvist, Knut Jaensson, Bengt Holmqvist, Ulf Linde, Ruth HalldĂ©n, Sven Lindqvist, Lars Gyllensten, Leif Zern, Per WĂ€stberg, Arne Ruth, Horace Engdahl, Macei Zaremba, Stefan Jonsson och otaliga andra. NĂ„gra av dem har omsider i vredesmod vĂ€nt tidningen ryggen. Kulturjournalistiken Ă€r de heta temperamentens och de stridiga viljornas fĂ€lt.