MĂ„nskugga Sigrid grĂ€t tyst. Ănnu blödde hon dĂ„ och dĂ„. Stapplade fram. Blusen vĂ„t av bröstmjölk. Febrig. Förvirrad. Bar barnet i rosa finsjalen. Sen kvĂ€ll hade zigenargruppen rivit sitt enkla sommarlĂ€ger utanför Klintehamn och var nu pĂ„ vĂ€g mot Visby stad och bĂ„ten till fastlandet.
Mà NSKUGGA Àr ingen fortsÀttning, men knyter an till fjolÄrets roman Nattljus. Det hÀr Àr berÀttelsen om Sigrid och Sara, som efter mÄnga Är finner varandra i Högalids VÄrdhems kvinnobaracker pÄ Söder i Stockholm. Sigrid födde som 16-Äring flickebarnet Alma Sigridsdotter. Som hon övergav utanför en liten stuga i VÀsterhejde socken pÄ Gotland. Hon tillhörde dÄ ett zigenarfölje med fast lÀgerplats i Tanto i södra Stockholm. Efter svÄra Är i TantolÀgret hamnar Sigrid inlÄst pÄ Konradsberg, Àven kallat DÄrarnas Slott . NÀr hon Àntligen tillfrisknar efter lÄng tid lyckas hon fÄ arbete som pott-kusk och sedan vaktmÀstare pÄ Högalids VÄrdhem. DÀr möts Sigrid och Sara. Sara, som nyss skrivits ut frÄn ett 4-Ärigt fÀngelsestraff, Àr gotlÀndska med stÀndig lÀngtan tillbaka till sin ö. Sigrid blir som en nÀstan-mor för den unga Sara. Och tillsammans reser de en vÄrmorgon till Gotland och VÀsterhejde socken dÀr Sara har en nÀra vÀn. Sigrid, som nu Àr 47 Är med silverstÀnk i det svarta hÄret, bÀvar. Gotland vill hon egentligen inte Äterse. Men börjar ÀndÄ försöka följa spÄren efter Alma. Barnet hon en gÄng övergav (med namnlapp om halsen) utanför en frÀmmande stuga. Eller snarare ett ruckel.
Sara rÄkar ut för mer Àn en överraskning Blir igenkÀnd och förtalad Men stannar pÄ Gotland. Medan Sigrid finner det hon inte vill finna.